Vi här i västvärlden har det så fantastiskt bra, så att jag nästen blir tokig.

De senaste dagarna har jag hört fler exempel som får mig att tänka,

blåögdhet och naivitet är två ord som kommer upp i mitt huvud.

Att ta förgivet.

Och jag frågar mig, när någon från Röda Korset eller liknande kommer

fram till dig och skramlar med en pengabössa - varför lägger man inte i

50 kr istället för att gå och äta snabbmat (när man ändå har mat i kylskåpet hemma)?

Och om vi väl gör det, då känner vi oss stolta och känner att "då har jag gjort

dagens goda gärning". 

En annan rätt sjuk och tankedrivande grej är det här med vissa bistånds/hjälporganisationer.

Jag säger inte att alla är på detta sättet, och tycker verkligen att det är fantastiskt

med bidragande och att dela med sig. Men när en organisation får bidrag (från ex. Sverige)

för att hjälpa till i ett utvecklingsland och anlitar Svenska företag för att ex. bygga en skola.

För att underlätta för och tillfredsställa bidragsgivare.

Vem vinner egentligen på det hela? Barnen som sedan komme gå i skolan eller

det då utländska företaget som tjänar pengar på att andra "lider" och är i behov av hjälp.

Så här ser det ut på många olika områden, livsmedelsindustrin osv.

Storbönder som producerar otroliga mängder av ex. majs för att det ska skickas

till länder i nöd. Men sedan när dessa länder inte är i behov av det har bönderna

enorma problem: vad ska de göra med all den mat de producerat?

Att man försöker hitta nya sätt att ta hand om maten (typ till att driva fordon)

behöver nödvändigtvis inte bero på rädslan för att oljan någongång i framtiden kommer

att ta slut. Det kan faktiskt vara ett sätt att lösa ett sådant "problem" som överskott

på en vara. 

Att vi i västvärden producerar teknikprylar och annat materiellt för vår egen (ekonomiskt

vinnande) skull och att de i utvecklingsländer producerar mat för dels vår marknad

(så billigt som möjligt) klickar inte riktigt i min hjärna just nu. För en vanlig Svensson

skulle kanske en ekonomisk kris i Asien inte beröra så mycket, det är så avlägset

och jag har mitt lilla jobbs om jag går till för att tjäna pengar. Thats it.

medens VDs på stora företag skulle få panik, en hel grupp med konsumenter

skulle ju försvinna! Klart vi ska bidra dem med pengar för deras välstånd!

Deras pengar blir kanske slutligen "mina".  

Livet är för kort för att vara blåögd egentligen.

Man ska aldrig sluta fråga sig själv: